.

ja så känner jag mig för tillfället. jag vill också vara med o titta på våra framtida hus. jag tycker det att det är en självklarhet att man som familj tittar på husen tillsammans. men nej, istället är det en självklarhet för honom att hans pappa ska följa med. javisst, han kan mkt om hus o jag kan inte alls mkt. men vadå? det är väl meningen att jag också ska bo där... eller? känner mej mer som en inneboende än hans flickvän just nu. men när det väl kommer till att vi ska flytta och flyttstädning & packning å allt detdär tråkiga står på schemat, då är det en självklarthet att jag ska göra det ! det är tydligen bara sånt man duger till . . . . . . .
usch , känner mig totalt värdelös . känns så meningsfullt (läs ironi) o gå o försöka få vårt familjeliv att bli bra när han aldig kommer förändra sitt sätt att prioritera & tänka på.

å som när man lagar mat så händer det åtminstone varannan gång att han säger att ngt kunde vara bättre . .
antingen är det för torrt , för lite , för mkt av det osv osv.
-VA TACKSAM FÖR FAN ATT DU INTE BEHÖVER GÖRA DET SJÄLV ! ! !
Åh blir så arg . . Vill så gärna bli uppskattad för det man gör . .
Kör jag o hämtar saker till han, som tex till hans bil el what ever. så har det hänt en av 500 att han har sagt tack . .
Vill inte verka gnällig men känner mig så fruktansvärt värdelös , tycker jag gör ALLT för honom å lite till . Men ändå räcker det inte . .

snart fyller han år också , men tänker faktiskt inte köpa ngt detta året . han använder ju ändå aldrig saker man köper till honom , så det känns rätt meningslöst det också . o för den delen så köper han inget till mig när jag fyller år å det utan att skämmas. så . .


fan också