.

Den dagen jag fick Leo blev jag tio år äldre, både i huvud och hjärta. Man tänker på ett helt annat sätt. Jag kan ju bara tala för mig själv men antar att det är många med samma känslor. Nu faller mina tankar främst på min familj. Hur mår Leo? Hur piggar jag upp min älskling efter en dålig dag på jobbet? Det handlar mer om känslor och omtanke än om hur man fixar pengar till öl för nästa fest. Sånt är inte relevant i den utmärkelsen längre. Visst, nu ska jag inte låta präktig. Jag älskar öl, men jag tycker inte längre att det är intressant att springa på stan med en öl i näven, skrika och bära mig åt som en fjortis.

I skrivande stund ligger min sjukling och sover på soffan. Han har tänder som kliar, maginfluensa (som nog håller på att gå över) och håller på att bli förkyld. Så som ni kanske förstår är han inte världens gladaste skit idag. Tycker att det enda jag gjort idag är att försökt muntra upp honom eller försökt somna honom, haha. Föräldraledighetsbiten är inte alltid enkel. Även om jag "går hemma" tycker jag inte att jag hinner med hälften av allt jag vill göra.
Jag skulle vilja rensa ur alla skåp, STORstäda, tvätta och städa bilen. Köra o hälsa på vänner, träna och sola i tid och otid. Men det är så mkt som kommer emellan och dygnet har alldeles för få timmar. Åtminstone efter det att Sambon kommit hem. Då går tiden i en rasande fart, och det är då jag har tid till hemmet. Men jag vill ju såklart umgås med honom med. Gaah. Hur ska det gå när man börjar jobba?