Är jag UDDA?
Ja, det börjar jag undra. Jag läste precis en "mammablogg" där hon berättade om sin förlossning och smärtan hade försvunnit DIREKT. What?! Har hört så många säga det, men jag kan än idag känna precis den smärtan jag kände då, när jag tänker tillbaka. Visst var det värt det, men inget jag känner för att göra om.
Och den försvann banne-mej inte direkt, så är det bra med det.
Jag ogillade också tiden som gravid. Det är inte så att jag inte tyckte det var spännande osv. Och i början tyckte jag verkligen om det. När magen var sådär nätt o jätte söt. Men när jag blev stor och klumpig, mådde jag inget bra. Avskyr att vara tjock, skämdes när jag skulle ta av mig kläderna framför min sambo. Usch, gömde ofta mig och stängde dörren när jag duschat eller så.
Jag hade längtat oerhört efter att bli gravid. Trodde aldrig att jag skulle känna så. Men jag trivdes inte i min gravida kropp, det var hemskt. Visst älskade jag att känna sparkarna från L och alla de mysiga stunderna. Men grejen att vara stor och att ingen ville umgås med en längre, det var INGEN HIT. Jag avundas alla som springer runt och trivs med sina stora magar.
Är jag udda för det då? För alla mammor verkar älska att vara gravida och allt vad det innebär.
Mammor sa till mig att vänta du bara, du kommer sakna magen. Men nej, jag saknar den inte. Är så glad över att slippa den och istället få ha min UNDERBARA son vid min sida som jag kan få mysa och busa med. Och bara ösa kärlek över ;) ♥
Skrev igår att jag målat en canvas-tavla klarröd där vi ska sätta våra händer (smetade med svart färg) på. Och föreviga våra handavtryck tillsammans.
Tänkte också köpa flera målardukar o måla lite till L's rum. Nalle Puh, bilar och dylikt kanske?
Hade varit skoj att komma igång igen och "träna upp handleden" igen. ;)
Har ju helt kommit ur detdär. Har inte haft fantasi nog att måla något. Mest blivit att jag skrivit Leo o såntdär.
Men nu börjar ideérna flöda så får väl sätta igång o vara kreativ!
Har en massa ideér om huset med, men plånboken vill inte som jag bara. Attans. Det vill den ALDRIG. suuuuck.
Ja, vikten har inte blivit så uppdaterad. Beror på att jag inte tränat nu när Leo är så sjuk. Det går bara inte. Skulle jag finna tid till det är jag alldeles för SLUTKÖRD redan. Överväger att ge all min energi till Leo och se till att han blir frisk. Det känns som det viktigaste att prioritera just nu.
Så ni som vill läsa om det får gott vänta. Sätter igång DIREKT när förkylningen börjar lätta på trycket. LOOOOVAR! (På riktigt.)
TJAO ♥
