hur ?
Känner att jag verkligen behöver skriva av mig på ett ställe som inte så många familjemedlemar läser..
Känner mig totalt orkeslös. Vet inte var jag ska börja..
Känner mig så sviken, så otroligt jävla SVIKEN, trodde att du skulle vakna någongång. Men inte då? Nej nu är jag snart 20 och du har då inte vaknat ännu.
Förstår mig inte på dig. Det är ALLTID jag som får höra av mig. ALLTID jag som får ta tag i vår relation så att vi träffas, för jag kan då inte minnas sist du tog intiativ till att träffas? Och när jag nu läser hur du skriver i din blogg, gör det bara mer ont ! Där skriver du att din flickvän o HENNES barn är det bästa som hänt dig. Allvarligt? inte så mycket som ett ord om dina två egna barn, o inte heller ett ord om ditt barnbarn.. Som för den delen inte känner igen dig när han ser dej.. Inte konstigt egentligen..
Är trött på detta.. Så jävla TRÖTT på detta...
Som när jag ringde o frågade om du kunde följa med mig o visa vägen till lackeringsskolan jag skulle söka till. Och du sa nej för att hennes dotter skulle kanske komma. O när jag senare ringer dig och du har mage o stå o säga att du är hos en annan lackerare... Men du kunde inte följa med din dotter inte.. Nej det är väl för mkt begärt...
När jag flyttade från dej när jag var 15(?) snackade du en massa om att du var orolig att vi inte skulle umgås som förr då.. Då undrar jag HUR du tänkte? För jag det vill jag bra gärna veta.. Jag försökte till en början.. Men NU känns det lönlöst..
Du säger att du inte orkar komma för att du har ont. Men det går så jävla bra att köra till GBG o Småland?! Jag bor 8 km ifrån dig !
Ohhh jag vet inte vad jag ska ta mig till...
Jag hade så gärna velat ha en bra relation till min pappa. Men hur får man liv i en relation som runnit ut i sanden ?
Känner så mkt ilska, vrede och och ... Ja, jag har inga ord..
FAN.
Känner mig totalt orkeslös. Vet inte var jag ska börja..
Känner mig så sviken, så otroligt jävla SVIKEN, trodde att du skulle vakna någongång. Men inte då? Nej nu är jag snart 20 och du har då inte vaknat ännu.
Förstår mig inte på dig. Det är ALLTID jag som får höra av mig. ALLTID jag som får ta tag i vår relation så att vi träffas, för jag kan då inte minnas sist du tog intiativ till att träffas? Och när jag nu läser hur du skriver i din blogg, gör det bara mer ont ! Där skriver du att din flickvän o HENNES barn är det bästa som hänt dig. Allvarligt? inte så mycket som ett ord om dina två egna barn, o inte heller ett ord om ditt barnbarn.. Som för den delen inte känner igen dig när han ser dej.. Inte konstigt egentligen..
Är trött på detta.. Så jävla TRÖTT på detta...
Som när jag ringde o frågade om du kunde följa med mig o visa vägen till lackeringsskolan jag skulle söka till. Och du sa nej för att hennes dotter skulle kanske komma. O när jag senare ringer dig och du har mage o stå o säga att du är hos en annan lackerare... Men du kunde inte följa med din dotter inte.. Nej det är väl för mkt begärt...
När jag flyttade från dej när jag var 15(?) snackade du en massa om att du var orolig att vi inte skulle umgås som förr då.. Då undrar jag HUR du tänkte? För jag det vill jag bra gärna veta.. Jag försökte till en början.. Men NU känns det lönlöst..
Du säger att du inte orkar komma för att du har ont. Men det går så jävla bra att köra till GBG o Småland?! Jag bor 8 km ifrån dig !
Ohhh jag vet inte vad jag ska ta mig till...
Jag hade så gärna velat ha en bra relation till min pappa. Men hur får man liv i en relation som runnit ut i sanden ?
Känner så mkt ilska, vrede och och ... Ja, jag har inga ord..
FAN.
Kommentarer
Trackback
